Söndag kväll och jag är ordentligt trött. Rent medecinsk har det inte hänt så mycket under helgen utan den har mest gått åt till att prata och umgås med mina besökare. Underbart att sitta öga mot öga och  få lite info om hur världen fortsätter att snurra sina varv trots avsaknaden av lilla mig utanför sjukhusets väggar.

Jag har fått upp lite matlådor som jag har kunnat äta istället för sjukhusmaten vilken har  gjort att jag fått i mig större portioner och därmed mer energi i kroppen, energi som jag verkligen behöver för att orka med att läka.  Stort tack till er som försett mig med mat och dryck, det uppskattas väldigt mycket. 

Just energin är en svår sak, jag kan känna mig stark ena sekunden för att sedan krascha helt i nästa stund. Ibland av en sådan enkel sak som att tömma stomin.

Efter en sådan prestation kan det kännas som jag gjort en mil i löpspåret på galgberget med kallsvettningar och orkeslöshet som följd.

Sömnen har fungerat bättre än på länge och jag har sovit fler timmar per natt vilket märks på morgnarna då det är lättare att ta sig upp och även få i sig frukosten, vilket varit lite motigt tidigare. 

Under dagen har en vänlig sköterska tagit tag i min smärtlindrig, vilket har känts undermålig. Jag har sedan en tid fått denna intravenöst då det hjälper bäst åt smärtan som blossar upp ganska kraftigt och snabbt. Problemet har varit att jag fått en första dos som är ca halva sprutans innehåll. Denna dos är sällan tillräcklig utan jag får be om mer och får då ca hälften av det kvarvarande i sprutan. Inte heller detta ger något större effekt och får ännu en gång be om mer. Detta har gjort att jag känner en skuld som jag inte riktigt kan förklara men det känns som att jag "jagar" läkermedel på ett osunt sätt.

Ovan nämnda sköterska har fått en läkare att gå igenom hur jag medicinerats och kommit fram till att jag behöver en högre dos direkt när smärtan uppenbarar sig.

Detta var väldigt skönt att få till sig och förhoppningsvis lägger sig känslorna kring detta med tiden och jag kan bli lite mer "trygg" med smärtan.

I morgon måndag väntar en röntgen av njurren , urinledaren samt blåsan. De skall försöka utröna var det läcker någonstan.

Äntligen går det ett steg framåt på den fronten, mycket tankar snurrar just kring detta och vad lösningen kommer bli. Självläkning eller operation igen. Givetvis hoppas jag på det förstnämda men jag känner ju väl till min egen tursamhet just i sjukhusmiljö så jag känner att oddsen inte är till min fördel.

 

återkommer med mer info när detta finns

 

Andreas