Det är varken lätt att var drabbad, anhörig eller anhörig till en anhörig. Vi är, som ni ofta påpekat, kloka, starka och duktiga på alla sätt. Vi vet det. Ibland känns det ändå överdjävligt och orättvist och det måste det få göra. Då vi spyr galla och delar oro, så är detta för oss ett naturligt behov. Ibland kan det då kännas jobbigt och galet när någon som man anförtror sig åt slätar över och, i all välmening, vill peppa. Syftet är gott men det blir lätt fel. Så ett litet tips när någon i kris öppnar upp, klagar och oroar sig är att bara låt dem spy av sig och låta öronen göra ett större jobb än munnen. Oftast vill man bara höra att det är ok att det känns fördjävligt och veta att någon lyssnar. För innerst inne vet vi om att vi är bra, starka och att chanserna är större än riskerna.

 

Passar dock på att tacka alla fina som tänker och oroar sig för oss! Det värmer!

 

Kram

Andreas och Sofie