Nu har jag varit hemma i en veckas tid och även om det är skönt att vara i hemmiljö så är det även lite trist.Dagarna går mest till tv tittande för jag har inte riktigt ork till annat men är det bra väder försöker jag att promenera. Har klarat att gå Skedala runt:). Att jag är hemma är så klart jobbigt för resten av familjen. Barnen vill gärna ha uppmärksamhet och blir besvikna när jag inte orkar. Sedan har vi Fiffi som gör ett fantastiskt jobb både med barn och hem. Jag vill gärna hjälpa   men när orken inte finns så blir det mer belastning än hjälp och det är såklart jobbigt för Fiffi. Att Klara är inne i en jobbig fas gör inte saken lättare, när hon trotsar och gnäller går det ut över hela familjen som alla blir irriterade. Detta är min vardag just nu. Jag längtar verkligen  tills orken kommer tillbaka och att vädret blir varmare så jag kan komma ut  och vara lite praktisk. Ser hur grannen sliter med ett trädäck och blir avundsjuk för att inte jag kan jobba. Hur sjukt är det?. Ja ja en diagnos i taget ......😃