sömn
Har nyss sovit fyra timmar i sträck. Den längsta sammanhängande sömnen på 2 veckor och jag känner mig väldigt nöjd. Tänkte att om jag skriver lite här så kanske jag blir trött och kan sova lite till🙂
Gårdagen kretsade runt mitt ena dränage i buken. Under hela föregående natt läckte själva såret,dvs sårvätska kom inte i påsen där det ska utan läckte i sängen och på kläderna. Efter mitt förra nattliga inlägg som gjordes runt 02 så bytes förband och kläder 3 gånger. Inte mycket vila där. Så när morgonen kom blev det en välbehövlig men ansträngande dusch. Blev beordrad till sängen på nytt av sköterskan som skulle lägga nytt förband innan ronden. Läckaget ville dock inte ge med sig och på ronden bestämdes att slangen skulle ta bort och en typ av stomipåse skulle sättas runt såret. Själva slangen kan i sig vara upphov till att vätska bildas så jag antar att det läks innefrån i stället. När sköterskan klipper stygnen och ska dra slangen tar det stopp, den sitter fast. Läkare tillkallas och även han misslyckas med uppdraget. Nu börjas det spolas, och även en tyngd sätts fast i slangen med förhoppningen att den sakta ska glida ut men inget funkar.
Till slut har jag legat på samma ställe mellan 09-17 och sängen är helt genomblöt av vätska. Då kommer överläkaren in ( Han var även med på ronden) och förklarar att slangen ska tas bort, vilket vi nog alla är eniga om men inte riktigt vet hur. Herr överläkare hade lösningen. Man tar i av alla krafter och vipps var slangen ute.
Slangen var instucken 15 cm in i buken och jag skulle ljuga om jag sa att det inte kändes när den drogs ut. Nu kom flödade vätska på nytt och till sist kunde såret läggas om och jag kom på benen, fick hjälp med tvätt av kroppen, nya kläder och en stund på en stol i korridoren där jag kunde sträcka ut ryggen lite efter den långa tiden i sängen och på det stora hela kändes det ganska bra.
Uppskattningsvis kom mellan 2-3 liter vätska ur såret så man kände sig lite lättare på kvällskvisten. Snart ny morgon och nya utmaningar och jag försöker uppdatera när jag orkar .
🤗 Andreas
Det finns verkligen ingen ände på hur mycket elände du ska behöva ta dig igenom.
Är väldigt glad att du orkar skriva några rader mellan varven.
Tänker på dig hela tiden, och hoppas verkligen att det snart vänder. Det låter dock som ändå blir lite bättre efter varje jobbig omgång.
Stor Kram
/ Anna-Lena