Bara ett par minuter efter att jag tyckte på knappen för att publicera mitt senaste inlägg så märkte jag att det hänt nått överaskande med stomin.  Mitt tillstånd igår morse, utan ordentilg sömn i kroppen och lite smått läkemedelspåverkad, gjorde att jag inte märkt att påsen på magen hade blivit påfylld. Den var inte sprängfull men det visade ändå att tarmen hade kommit igång så smått. Sällan har jag sett både sköterskor och läkare vara så nöjda. Jag tror att detta hände i precis rätt tid. Det fanns nämligen långt gångna   diskussioner med Göteborg om att jag skulle flyttas upp dit för obsevartion redan under lördagen,angående tarmvredet / stoppet. Detta för att snabbare kunna genomföra en någorlunda planerad operation om detta skulle bli aktuell.

Att åter bli fyttad till Göteborg hade känts som ett verkligt stort steg i fel riktning och jag, säkert tillsammans med många andra är väldigt tacksam för att det inte blev så. Iallafall inte denna gången. Måste erkänna att siktet är på att få komma hem så snart det går och allt är under kontroll. Jag "kill" gissar endast nu, men skulle tro att om allting  fortsätter åt rätt håll med stomin och de prover i blodtryck,temp och puls som tagits senaste gångerna, fortsätter att visa fina resultat så är det nog ingen omöjlighet med hemgång. Dagen idag börjar lite trevande med att jag precis som under gårdagseftermiddag och kväll fick dricka klara drycker såsom vatten saft , kaffe ,The

mm, Tyvärr får jag inte dricka nyponsopp, den klassas som oklar dryck och är tydligen svårare för tarmarna att bearbeta så här nära inpå ett stopp. Lite besviken då jag själv tycker är både gott och lent för magen, men detta beslut kanske ändras här under söndagen. Även lite mat hägrar då jag börjar bli hungrig igen. Något som kanske märks i den bifogade bilden nedan.

Under lördag eftermiddag hände tydligen en väldigt ovanlig sak. Iallafall om man ska tro  sköterskorna här på avdelningen. Jag satt i fotöljen och slötittade lite på min Ipad när jag plötsligt hörde något som ramlade i golvet. Det var inget högt ljud utan ett sånt där som bara väcker ens nyfikenhet lite. Jag börjar titta runt om mig men ser inget vid första anblicken, men en bit in under stolen ligger min CVK. Detta är den infart jag fick monterad i  ett stort blodkärl på halsen för närmare sju veckor sedan. På denna infart sitter fyra slangar som används flitigt de senaste veckorna. Där får man allt från smärtlindring och dropp samt antibiotika, med där tas även blodprov.

Denna samling av slangar som sitter fastsydd i min hals hade nu på något sätt glidit ur mitt blodkärl och landat på golvet. Lite smått beskymrad tog jag mig upp ur fotöljen och fram till larmknappen. En undersköterka kom in med en något uppskrämd min och sprang fort iväg för att hämta sjuksköterskan. Nu fick undersköterskan sitta och hålla tryck på min hals för att det inte skulle komma blod,  vilket det knappt gjorde. När det sitter i ett stort blodkärl som detta skall det sättat tryck på ca 5 min innan man tar bort själva cvk'n. Jag hade ren tur att jag inte förlorade  nått blod och att jag inte sölade ner hela rummet på jakt efter larmklockan.

 

Nu skall jag försöka ta en välbehövlig dusch och under dagen kommer det förhoppningsvis en leverans av ett specialbeställda joggingbyxor där det har gjort en öppning på låret där jag kan hänga ut katetern. Jag har förutom en stund i fredags inte haft på mig byxor på närmare tre veckor just pga katetern. Visst finnst det lösningar där man kan dölja kateterpåsen  i byxbenet men att ha varmt urin klistrat mot låret tilltalar mig inte allt

Känslan när jag i fredags fick på mig byxorna och t-shirt var så otroligt skön. låter kanske dumt men man kände sig lite minde sjuk direkt när man slapp att gå i enbart kalsonger och en nattskjorta.

 

Ha en fin söndag allihop.