Jag har åkt upp själv på en snabbvisit måndag-tisdag. Vi har kunnat skratta, mysa ihop och lyssna färdigt på varandras meningar utan att bli avbrutna av barn som pockar på uppmärksamheten. Visserligen har de fina sköterskorna tittat in för dvs prover och kontroller ett par gånger i timmen men det är ju inte riktigt samma sak. 

Slangar börjar efterhand kopplas bort nu. De har trappat ner ryggmärgsbedövningen de senaste dygnet och nu är den bortplockad och ersatt med ett morfinliknande preparat. Det gör honom lite snurrig men inte illamåendet som morfinet så det är ju bra. I och med att ryggmärgsbedövningen är borta kopplar de idag även bort katetern.  Feber har kommit och gått de senaste dagarna vilket är vanligt. Efter som kroppen inte pallar en infektion av något slag så tar man noggranna tester på tänkbara orsaker till denna. Dock är det som sagt så att febern inte behöver tyda på någon infektion alls heller. Men det är skönt att de har sån koll. 

När det gäller maten är det fritt fram att äta vad han vil. Bekymret är att cellgiftet slått ut smaken och slemmhinnorna och ni kan ju tänka er hur det är att äta med en brännande känsla i munnen och att allt har konstig bismak. Men han kämpar på med mackor, Isglass och annat smått och gott. För egen del dreglade jag över restaurangmaten som serveras där. Kycklingfiléer med rostad potatis och tryffelkräm, handskalade räkor på mackor och fiskgryta med aioli sprider ljuvliga dofter i korridoren. 

Trots att klockan i Andreas rum fortfarande går baklänges så tyckte jag tiden gick för snabbt. Men jag får glädja mig åt att han kommer till Halmstad med flyg nån gång under morgondagen. Han kommer höra av sig när han känner sig redo för besök. Resan kommer ta hårt på honom. 

Stor kram 

Sofie