Hej på er 

Nu var det länge sedan jag skrev här på bloggen och jag förstår att ni är många som vill veta hur det går. Ärligt talat har jag inte haft varken ork eller lust, jag har haft det ganska tufft de senaste veckorna med diverse bakslag och jag är väldigt trött på allting som händer runt mig. Jag ska försöka berätta nedan om hur det har varit. 

Jag skrev ju förra gången om att jag hade problem med smärtlindringen då de långtidsverkande tabletterna kom ut hela i stomin. Ett ganska säker sätt att se att de inte hjälper🙄

Efter en hel del beskymmer med att komma i kontakt med rätt läkare angående detta så fick jag till slut en telefontid med en läkare som jag kunde diskutera situationen med.

Jag tog vid detta samtal upp ett alternativ som jag har fått tips om angående smärtlindringen, nämligen plåster. Detta var dock inget som läkaren tyckte var ett bra alternativ då de dels är väldigt starka och är lätta att bli beroende av. Utöver detta är de svåra att fasa ut när det börjar bli läge för det. De finns bara i en styrka och då behöver man börja med tabletter igen för att kunna trappa ner på sikt.

Lösningen vi kom fram till var att jag slutar med de långtidsverkande tabletterna och ökar doseringen på de korttidsverkande med en tablett som jag tar med ca 5 timmar mellanrum. Detta har funkat ganska bra även om det vissa  dagar har var tuffare än andra.

Nästa sak som jag råkade ut för var, att jag efter en morgondusch fastnade med slangen som sitter in i njuren vilket gjorde att det ryckte till ganska bra i dessa trakter.

Den första smärtan var inte så farlig och det var inget jag lade så mycket tankar på just då, men ju fler timmar som gick så ökade smärtan och jag ringde till avd. 72 för lite rådgivning. Efter att jag berättat att det fortfarande kom urin i påsen och att det inte kom blod så fick jag rådet att jag skulle avvakta och se hur det artade sig. Tyvärr blev det bara värre under dagen och kvällen och vid 20.30 på kvällen hade jag så ont att jag bestämde mig för att åka till akuten. Just denna dag hängde jag hemma hos mamma och Kenneth för att få lite miljöombyte och tack vare dem gick det enkelt och snabbt att ta sig till sjukhuset. Väl där , runt 21.00 fick jag vänta runt 45 minuter innan jag kom in och fick prata med en sköterska. Vi denna stund hade jag otroligt ont i njurtrakten såväl som i magen. Jag bönade och bad om smärtlindring men fick ingen repons. Först  runt kl 23.45 fick jag besked om att de kunde ge mig 5 mg för att minska smärtan, vid den tiden hade jag så ont att jag tänkte att jag får nöja mig med det. Även om jag visste att det inte skulle räcka. Den dosen är nämligen hälften av det jag  tar hemma. När de sedan kommer med det i tablettform blev jag förtvivlad, det tar nämligen mer än en timme innan de börjar. Till skillnad från det intravenösa som hjälper direkt. Som väntat hjälpte tabletten föga mycket men de vägrade ändå att ge mig med mer så efter att jag fått klar för mig att inget var skadat och att jag fick dras med smärtan ett par dagar lämnade jag akuten så fort jag kunde och kom hem till mina egna tabletter....

Detta var första gången under alla veckor inom vården som jag blivit dåligt bemött och jag var/ är väldigt besviken på personalen just den kvällen.

Efter ett antal dagar med väldig ömhet i njur trakten och ryggen så var det i söndags natt dags för nästa grej. När jag vid ett tiden lade mig i sängen för lite nattsömn så dröjde det inte länge innan det snärtade till rejält i " lille Andreas" en smärta jag inte känt tidigare. Jag lyckades dock sova några timmar innan jag var tvungen att ta mig upp för diverse göromål. Smärtan jag kände när jag tog mig ur sängen och försökte gå omkring där hemma är obeskrivlig. Det blev till att sätta sig så fort som möjligt i fåtöljen för att minska smärtan. Som tur var hade jag Klara hemma och hon hjälpte mig med både frukost och annan. Kl 01.30 natten till tisdagen fick jag hjälp av Kenneth att återigen ta mig till Akuten. Det hade nämligen inte kommit något urin alls i påsen under hela dagen och oron över detta samt smärtan fick mig till detta beslut. Väl där fick jag ganska snabbt hjälp. Det visade sig att blåsan som man blåser upp på katetern för att slangen ska stanna kvar i urinblåsan hade smällt sönder vilket förklarar smärtan jag kände när jag gick och lade mig. Katetern hade sedan under dagen vandrat så sakta genom urinröret med stor smärta som följd och väl uppe på sjukhuset trillade den ut helt. Efter att jag fått en ny kateter kändes allt ok igen och vi 5 tiden på morgonen var jag hemma igen. Tyvärr var detta kortvarigt då jag nu åter ligger inlagd på avd.72 igen.

Återigen är det stopp i tarmarna med uppstötningar som följd och efter röntgen inatt visade det sig att stoppet sitter på tunntarmen. Kl 03.00 blev jag väckt av sköterskan och fick beskedet att de var tvungna att sätta en sond i näsan så jag inte skulle kräka mer. De har även satt in antibiotika då jag har fått ner lite av uppkastningarna i lungorna  så de vill förebygga lunginflamation. I skrivande stund har jag fått börja dricka lite igen och funkar det kommer jag få ta lite grövre flytande , nyponsoppa , fil etc.

Går även detta bra tar de bort sonden och när även stomin är igång som den ska blir det hemgång. När detta sker vet jag dock inte ännu men jag hoppas på att det går snabbt. Även om det är ganska långtråkigt på hemmaplan imellanåt så är det ändå bättre än sjukhusmiljön i långa loppet.

 

Under senaste veckan har jag även varit på återbesök i Gbg. Fick där reda på att cancercellerna de opererade bort visade under analysen vara av den mildaste formen vilket känns bra. Det gör ju att om det skulle återkomma framöver, vilket jag själv tror så växer det förhoppningsvis lika långsamt som det gjorde denna gång, vilket ger mig lite mer tid. Utöver denna info var det framtaget en plan för att kontrollera den skadade urinledaren. En röngten skall göras för att kolla om det fortfarande läcker runt sdet skadade området. Läcker det inte skall stenten, dvs det rör som sitter inne i urinledaren tas bort och sedan väntar röntgen igen. Skulle det läcka måste stenten bytas ut då den har suttit i snart tre månader vilket är max tiden för en sådan. Läkarna vill helst undvika operation och önskar precis som jag att skadan läkt av sig själv. Det som är positivt är att det inte kommit något i bukdränet på nästan tre veckor vilket det borde gjort efter att bla katerern gått sönder så håll tummarna.

 

Som sagt det har varit upp och ner senaste tiden och jag är trött, trött på sjukdom, slangar, stopp i tarmen och att inte kunna vara som vanligt. Jag kämpar dock på så gott jag kan.

 

Ta hand om er och passa på att njuta av solen strålar 

glad påsk på er alla

 

🤗🤗🤗🤗