Igår var det fredag igen och som vanligt blev det en flytt upp till avd. 83. Hela sängen blev fylld med, förutom undertecknad. Väska, skor, jackor, necessärer och diverse påsar med dricka o annat bra och ha. Inte klokt vad man samlar på sig efter närmare 7 veckor! som inskriven. Tyvärr ser det ut som att det bli ett tag till.

Under gårdagens eftermiddag  fick jag en kraftig ökning av smärtan i magen. Det kändes som jag hade en tegelsten inne i buken som med jämna mellanrum vreds om. Smärtlindringen blev insatt mer frekvent än tidigare och hjälpte mindre. Runt 16 var det dax för den inbokade röntgen och denna gjordes enligt plan. Det var dock när läkaren kom in senare på kvällen för att fråga om min "nya" smärta som allt blev väldigt jobbigt.  Läkaren förhörde sig noga om hur smärtan yttrade sig, när den först dök upp mm. Jag berättade att det började strax efter lunch ungefär i samband med att jag blev av med katetern.En kateter som jag förövrigt  blir tvungen att återkomma till senare i detta inlägg.

Nu får jag beskedet som rör runt rejält i kroppen och huvud. Röntgenbilderna som är  tagna under eftermiddagen visar en vätskeansamling i buken som inte varit där tidigare.  Så sent som under torsdagen gjordes ulttraljud som inte visade på någon otillbördlig vätska i buken  så misstanken var nu att det gått hål på tarmen, och att det var dess innehåll som syntes på röntgenbilderna. Tusen tankar hoppar runt i huvudet vid detta besked och ett stort obehag fyller mig. Vidare får jag berättat för mig att bilderna inte är så skarpa som skulle önskas pga den kontrast som jag druckit tidigare under dygnet varit lite väl utspädd med oron för mina uppkastningar. Bilderna var iallafall skickade till gbg för granskning då det fanns radiologer på plats där uppe som kanske bättre kunde avgöra hur illa det var. Skulle det bli operation skulle den med största sannolikhet göras i göteborg då kompetensen runt hipecoperationen och dess efterdyningar finns där, så i tankarna var jag redan i en ambulans på väg norrut.

Senare under gårdagskvällen fick jag besked om att Göteborg ville se att ytterligare en röntgen gjordes av buken. Vid 23.15 kördes jag ner i min säng i riktning mot radioaktivitens förlovade land. Tyvärr låg även en väldig massa hinder på vägen som sängen även råkade ta riktning på. Dörrar, hörnor, hisströsklar mm gjorde att buken var lite extra sugen på lite droger när jag kom tillbaka till avd 83.

Varje liten ojämnhet transpoteras genom sängen och känns rejält inne i magen.

 

Runt kl 02.30 inatt kom en väldigt trevlig läkare in till mig, trots att jag såg att hon var stressad och att telefonen ringde så tog hon sig tid att prata med mig och svara på de få frågor jag fick fram.

Fröken doktor berättade att de senaste röntgenbilderna blivit granskade av en ytterst kompetent radiolog, hemmahörade i Göteborg. Denne radiolog var tämligen säker på att det inte var hål i tarmen utan att jag har fått ett tarmvred. Detta är i sig allvarligt men det kräver i nuläget inte en akut operation som ett läkage hade gjort. Vätskan som sågs på bilderna är återigen urin och det är nu jag får anledning att återkomma till katetern jag nämde tidigare. Troligtvis så tar urinen minsta motståndets väg i sin framfart. Detta innebär att när de tog bort katetern under fredagen så började min blåsa fyllas upp som sig bör. Tyvärr ligger skadan på urinledaren väldigt nära blåsan och det har förmodligen runnit ut "bakvägen" dvs i det oönskade hålet. Allt efterhand blåsan har fyllts upp och jag inte kissat ut det har det sökt sig på andra vägar.

Under natten kollades dränet i buken av och där hade kommit en bra samling av urin i denna påse, som annars under flera dagar varit nästintill tom. 

På grund av denna  den nygamla komplikation med urin i buken är "lille Andreas" åter kopplad med kateter

Sköteskan som skulle göra detta var samma person som till synes väldigt målinriktat tagit sikte på diverse inredning och annat på vägen ner mot röntgen. I mitt trötta och lite uppgivna tillstånd under natten undrade jag hur en insättning av katetern skulle sluta när det var "folkrace"sköterskan som skulle göra detta på mig. Oroas ej "lille Andreas" kom vad jag vet inte till skada. Trots våra tidigare erfarenheter under kvällen löste hon det med minsta möjliga obehag för min del. Hur hon såg på "saken" kan jag inte uttala mig om 😉

 

Smärtan har nu minskat vilket jag själv misstänker beror på att urinen rinner undan. 

Ovan nämda tarmvred skall attackeras under dagen, men med vad vet jag inte. detta återstår att se.

Just vid tarmvred kan tarmen om den varit vikt och utan syre ett tag, riskera att dö. Då blir det ofrånkommligen en operation för att lösa detta men även om resultaten med att få vredet att rätas ut på  "narturlig " väg förblir fruktlösa måste en operation tyvärr göras.

Dessa eventuella operationer kommer, som jag skrev tidigare att i största möjliga mån utföras i planerad form av hipec teamet i Göteborg

 

Återkommer i vanlig ordning med mer info till er så fort ork och tid (ha ha ha) finns 

 

Andreas