Nu har det gått några dagar sedan jag skrev senast och dessa dagar har flutit på väldigt bra. Den enda riktigt jobbiga perioden var natten mellan söndagen och måndagen. Cvk' n ( slangen i halsen) som jag berättade om i förra inlägget är ju som bekant borta och med den försvann även det bästa sättet att ge antibiotikan och näringsdroppet. Jag fick en nål armen för att få de ovan nämnda men det fungerade inte tillfredställande. Droppet hade svårt att ta sig in i blodet vilket resulterade att jag blev utan dropp fram till måndag morgon. När jag fick  antibiotikan kändes detta konstigt i kroppen, en svårbeskriven kyla kändes i kroppen och jag fick svettningar och mådde allmänt under isen. Natten var tuff med ryckningar i kroppen och en krypande känsla som inte gick att skaka av sig. Ena sekunden frös jag för att i andra vara skollhet. Kunde inte sov på rygg som jag gjort i så många veckar nu utan fick lägga mig i fosterställning på "stomisidan" för att kunna koppla av i en kort stund, Det skall tilläggas att jag även försökte lägga mig mig på motsvarande sida men det sa stopp pga alla slangar och kopplingar som drog i magen. 

Sköteskorna hade ingen bra förklaring på vad som hänt , alla prover visade bra värden.

Min egna " killgissningsteori" är att min kropp var helt drenerad på energi eftersom jag inte ätit sedan i onsdags förra veckan samt att jag även  blev utan näringsdroppet denna natt. Lägger man sedan till att det var en ganska intensiv dag men många besök så är det kanske inte konstigt att kroppen säger ifrån. Hur trevligt och mysigt det än är med besök så tar det nog mer på krafterna än man tror.

En tredje sak som jag tror spelar in är att jag själv misstänker en släng av abstinens.

Under de dagar då det var stopp i tarmen kunde jag inte ta min långtidsverkande tabletter då de kunde kräkas upp igen. Lösningen blev istället sprutor med ganska hög dos smärtstillande. När det sedan lossnade i tarmen återgick man till långtidsverkande tabletter, både morgon och kväll. Där emellan har jag inte haft särskilt ont och då inte fått någon extra dos. Detta är som sagt min egna teori men att från ena dagem till den andra minska ner smärtlindringen avsevärt måste visa sig på nått sätt. 

På måndagen var allt som det brukade och det har fortsatt de senaste dagarna med.

När jag ändå är inne på måndagen så måste jag få berätta att jag fick åka på permission. Jag fick lämna sjukhuset och tillbringade närmare 7 timmar hemma hos mamma och Kenneth som skämde bort mig med hemmalagad mat o lite soffhäng. Även sonen Viktor tog sig ut efter skolan och det var väldigt mysigt att bara hänga lite i en mer avslappnad miljö än vad sjukhusrummet kan erbjuda. Sju timmar permission 

exakt sju veckor efter att jag blev inskriven i Göteborg. Att man bara ha orkat.

Tisdagen gick i samma anda. Återigen blev det mammas och Kenneths soffa med hemmalagad mat. Revben och potatismot. Ni hör ju själva, rena rama himmelriket mot sjukhusmaten. Är så otroligt tacksam för all hjälp och stöttning jag har fått (och fortfarande får )av dessa två underbara personer. Ett verkligt stort TACK.

 

Nu till den stora nyheten. Om allt går som planerat under dagen idag, så blir jag utskriven i eftermiddag. Läkaren tycker att det inte finns något som håller mig bunden till sjukhuset då jag inte längre har några portar/ infarter i kroppen och för att ingen medicin längre ges intravenös. Katetern och de andra påsarna kommar jag att få hantera själv hemma, gissningsvis med lite hjälp och kontroller via vårdcentral.

Läkaren tryckte på vikten av att jag behöver en lugn och trygg miljö för att återhämta mig och samla styrka inför kommande operation av urinledare och annat.

Så snart är flyttandet mellan avdelningarna ett minne blott, likaså alla de nattliga uppvaken men på fyllning av diverse läkemedel,  provtagningar och vingliga färder ner till röntgen.

 

I vanlig ordning skriver jag några rader inom kort.  Om vad som händer framöver, förhoppningsvis nu med lite uppdateringar om hur det är att vara på hemmaplan etc.

 

många kramar Andreas